Emma - äm - gluten

Jag sitter i min soffa och lyssnat på coldplay, like old times.
Jag borde ha gått ut för länge sedan,men jag har ingen att sällskapa med
och så är jag är lite irriterad för jag har spenderat den senaste timmen åt att leta eftyer min häftapparat!
Den är spårlöst försvunnen.
Det är så typsikt att en sån grej som man nästan aldrig använder som alltid ligger och skräpar försvinner när man väl behöver använda den!
Min lägenhet är inte så stor heller s jag förstår inte vart den kan vara!

Jag hade bestämt mig för att gå ut på stan idag och söka jobb
Alla papper var färdiga, jag har duschat och gjort mig fin,
fönat och plattat håret i en timma och t.o.m filat fötterna!
Och nu kan jag inte inte häfta ihop mina CV med mina personliga brev och nu känns det inte lönt.
Dessutom är klockan redan över två.
Sjutton också.

Imorse blev jag väckt av ett gäng hantverkare som skulle fixa nåt med fönstrerna.
Det slutade med att dom gjorde sönder en rullgardin!
Jävla hantverkare!
Jaja, han fixade det iallafall, men mina lampor satte dom inte upp igen..inte så bra eftersom de är dom enda lamporna jag har för tillfället.
det kommer vara kolsvart när jag kommer hemikväll..

Jag är kär också..sådär så att det värker i hela kroppen, eftersom han inte är här hos mig,utan låångt lpngt borta i Los Angeles.
Han loggade in på facebookchatten imorse så jag fick prata lite med honom.
Jag kan inte förstå vilken tur jag har.
Efter alla bottennapp och alla ensamma deppiga stunder har jag hittat någon som är för bra för att vara sann.
Jag vet att det låter klyschigt och jag vet att jag har retat mig på andra som håller å och skriver om hur lyckliga dom är och massa trams.
Men när vi pratade imorse grät jag som ett barn.
Kunde inte hejda tårarna när han skrev det han skrev.
Thomas är inte en person som missbrukar fina ord precis, även om jag vet och känner att han tänker dom.
Nu menar jag absolut inte att det är något negativt, för han är väldigt känslosam och romantisk, men inte på ett överdrivet sätt!

jag vill inte utlämna konversationen men jag kan citera det han skrev innan han loggade ut

"ävem om jag inte alltid säger det så är det ändå sant å jag menar det verkligen. du är den vackraste å bästa som hänt mig puss gonattt baaabe"

Och detta var inte det jag börjde gråta av!

20 dagar kvar, snart har halva hans resa varit, men jag vill att han kommer hem nu.
Jag har aldirg saknat såhär mycket!

Nu ska jag nog ändå åka in till stan, behöver äta nåt och sen ska jag träffa Carro och åka till Mini för frökenmys!
Det är precis vad jag behöver just nu!
Fröknarna <3

Igår morse gick Thoma
s på flyget till USA.
Jag får inte se honom på 5 veckor.
Det känns som en hel evighet.
Jag saknar honom redan. Väldigt mycket.
Han är allt jag har önskat mig och i söndags sa han att han älskar mig.

Jag vill bara att tiden ska gå.
FORT.

igår åkte vi på kick off med stena line.
Mycket alkohol, god mat, mycket skratt och dans och lite sömn.
Nu är jag trött, men har bokat en tvättid och måste bege mig ner nu.
Fy vad tråkigt.

har precis ätit en macka med svampstuvning till lunch.
mums.

veckan kan bog bli kul!
Nästa vecka blir det stena saga!


Vi två <3

Jag har fantiserat om det här mötet så många gånger det senaste året.
Jag visste ju att jag skulle springa på dig tids nog, Göteborg är inte tillräckligt stort.

Jag har haft x antal scenarier i huvudet, hur det skulle gå till, vad DU skulle säga, vad JAG skulle säga.
Det fanns inte på kartan att det var såhär det skulle vara.

Jag satt på vagnen påväg hem efter ett stängningspass på Fröken Olssons kafé.
Jag hade under dagen slungats tillbaka till den tiden där jag jobbade heltid där.
Ångesten var tillbaka lite smått och tankarna jag hade under förra hösten och vintern fanns där nu med.
Ni vet när man hör en låt och kommer att tänka på ett tillfälle när ni hörde den där låten som man minns väldigt skarpt och man börjar känna precis samma känslor som man kände då, och börjar tänka samma tankar man hade då.
så känner jag av att jobba på fröken olsson.
När jag gör espressokaffe får jag samma tankar jag tänkte under förra hösten, när jag mådde som sämst.
Eller när jag sopar golven, eller väntar på en micro, ja ni fattar.

En gammal stammis jag dejtade i mars dök upp från ingenstans och tog påtår på sitt kaffe.
Ångestmoment.

Detta satt jag och tänkte på på vagnen när han dök upp, men sin tjej.
Han var kanske tio kg mindre och hade bakåtkammat hår(?)
han hade svart jacka, jeans och den där väskan jag hjälpte honom att köpa.
Först kände jag ingenting, tror inte jag fattade att han stod där, 5 meter ifrån mig.
Jag har inte sett eller hört något från människan sedan i oktober.
Så vände han sig om och såg mig rakt in i ögonen under ca 5 sekunder.
För att sedan vända sig om igen, utan en min och börja gulla med sin tjej, som sedan sneglade på mig tills dom gick av vagnen på Elisedal, 10 minuters promenad från hans lägenhet i kallebäck.

Jag visste att du kunde sjunka lågt, men såhär lågt?
Inte ens en min, en vink, ingenting, som om han aldrig sett mig förut?
Du är tamigfan patetisk.
jag hoppas att du skäms, ditt jävla  svin.
jag är fruktansvärt upprörd och besviken på ditt beteende.
Efter ett 2½långt förhållande, till att vara någon du inte ens hälsar på!?
Du måste verkligen avsky mig.



Jag mår illa!

idag är det en viss persons födelsedag och jag har sett bilder på facebook som jag egentligen inte ville se.
Mitt hjärta stannade lite men inte helt!
Och det har ösregnat hela dagen idag, mitt humör - inte helt okej.

Fick ett samtal som värmde lite iallafall.
Och ett år blev förkortat till två månader, cirka.
I can do this.
Det är för värdefullt för att kasta bort...
För nytt för att inte utforska.

DU

Ledig.
Sommar.
Lasse var fantastisk förra lediga veckan.
Vill citera några låtar som stämmer bra in på vad jag känner och tänker.

"Hennes (Hans) gröna ögon gör mig matt, Hon (Han) säger "Ta aldrig nånting för givet!"
Hon (Han) talar om vart vi ska just inatt, men jag antar att hon (han) menar hela livet...

Jag ville falla fritt!
- Lars winnerbäck

Det blir väl aldrig som man tänkt sig antar jag, men jag måste vara stark.
Det här är för värdefullt för att kasta bort, men jag vet att jag borde.

"It start with my toes, makes me crinkle my nose, wherever you goes I always know
You makes me smile, please stay for a while now, Just take your time, wherever you go."
- Colbie caillat

Kick off i sommarsolen! Med två som står mig nära från Stena saga!

Mitt liv låg på is.
På tok för länge.
Men nu känner jag att jag kanske ska börja skriva igen, för nu känns det som att jag har mer positiv energi att dela med mig av.
Och det känns fantastiskt, att jag har börjat leva igen.
jag skrattar igen.
Lyssnar på musik igen.
Trivs.
Får lyckorus ibland.

Det är såhär det känns.
Att gå vidare.
Klart jag tänker på det jobbiga ibland, och klart jag då blir lite sorgsen.
Men nu vet jag att det var meningen.
Det här är meningen.
Känslan att vara fri. Glad och lycklig.

Flyttade till ny lägenhet för en månad sedan.
Första hand.
Min egen och jag ska göra så fint.
Ingen ska bestämma åt mig.

Har börjat heltid på mitt nya jobb.

Träffat nya vänner, träffar gamla vänner och alla får mig att njuta av livet.

Kanske finns det någon som får mitt hjärta att slå en aning fortare.

skjut mig

jag söker dig
snäll och omtänksam man mellan 22 och 25 år.
Gärna mellan 170 och 180 cm lång.
Du ska ha ett stort hjärta, ha mycket humor och vara romantisk.
Du får gärna vara brunögd och mörkhårig, men det är inget krav.
Du får inte tycka om hiphop, R&B eller metal.
Du ska tycka om att hitta på roliga saker, vilja umgås med mina vänner och även uppskatta en mysig hemmakväll med en film och god mat(Som du gärna ska kunna laga)
Du får gärna ha ett konstnärligt/estetisk intresse, som musik, teater, film eller konst.
du får väldigt gärna vara glutenintolerant!
Du ska tycka om mig som jag är i alla lägen och inte klaga på mina kläder eller skämmas över mig i offentliga sammanhang. (Så vill jag inte ha det igen)

Är det du? eller känner du någon som passar in?
Hör av dig!

Fast ska jag vara ärlig tror jag inte att han finns.
Inte här iallafall.

eller egentligen är jag väl inte vilsen!
Jag vet bara inte vad jag gör.
Jo jag har gått en utbildningsvecka på Stena Line.
Har fått bada i havet och läckt lite bränder ute på Öckerö i helgen och några dagar med bara en massa information och föreläsningar.
Och jag känner mig faktiskt sjukt taggad.
Jag tror verkligen att detta är väldigt bra för mig.
Känns att jag kan försöka koppla bort det jobbiga nu, fast jag drömmer fortfarande på nätterna.
tyvärr.
Inatt var det så fint, han var hos mig.
Jag hatar att vakna.

Hela den här dejtinggrejen var nog egentligen väldigt dumt.
Jag är inte redo, varesig jag ville eller inte.
Eller så träffade jag bara fel person.
Jag vet inte vad jag ska göra riktigt.
Allt kan bli så komplicerat.

Om två månader ungefär har jag ingen bostad, antagligen.
Jag söker och söker, idag har jag sökt 15 lägenheter på boplats.
Jag vill inte behöva flytta hem till mina föräldrar.
LÅt mig få behålla min lya, eller få en ny!
Snälla högre makter, hjälp mig.

Denna veckan är fantastisk iallafall, jag njuter.
En dag på Stena, 7 timmar utspritt på två dagar på fröken, resten ledigt, vänner och ett fantastiskt lugn har lagt sig hos mig, och jag gillare!

Jag är hungrig, tog en kiwi, men det hjälpte intte, så nu går jag och lägger mig istället.
Kl 11 imorgon bitti ska jag träffa Parkas för en frukost/brunch på stan!

God natt

...än lycklig med nån annan!

Jag fixar det inte.
Idag satte jag klockan på 9.00
Snoozade till 11.30
jag vill bara stanna under täcket.
låt mig stanna där.

Jag vet att du läser min blogg.

Hur kunde du annars veta?
Det finns ingen annan förklaring.
Varför vill du läsa?
Om du inte vill prata med mig?
Om du ändå läser...
sluta använda vårat gemensamma Ica-kort.
Du kanske tror att du hjälper mig, men du gör det bara svårare.
jag vill inte veta att du handlar på ica supermarket Majorna, eller i lindome, eller var du tankar din bil!
Hur hade du tänkt att jag skulle glömma?
Vill du fortsätta plåga mig hela mitt liv?

Nu har jag absolut ingenting att förlora.
Niclas kommer aldrig tillbaka och han kommer inte att ringa mig.
Jag har väntat för länge, och inte tillåtit mig själv att leva,
Mitt liv har legat på is det senaste halvåret.
jag kommer inte att kunna må sämre nu, jag har nått botten
(om inte det händer nåt hemskt med någon jag älskar, men det får det bara inte)
Så nu ska jag gå fullt ut i mitt lilla projekt
VÅGA DEJTA
VÅGA LEVA
VÅGA OCH VINN
det kan ju faktiskt inte bli värre.

jag har inte sett mpnga intressanta det senaste ärligt talat, varje utgång har slutat med att jag inte sett en enda som faller mig i smaken.
Men idag är det måndag, och mitt mål är att träffa  hela TVÅ hetingar.
Den ena blir på torsdag då finaste Mandy har fixat mig en blinddate med en jag bara träffat två ggr, utan att prata med.
Den andra..är fortfarande ett litet projekt!
Och jag hade tänkt att fixa det på egen hand.

Önska mig lycka till, jag vill inte vara ledsen och ensam mer!
jag vill bli kär.

Niclas har träffat en ny tjej, hon heter Rebecca och jag vill bara dö!

Jag har tappat räknngen.
Och självförtroendet.
Och vikt har jag också tappat.

Jag har inte uppdaterat på länge.
Men jag har inte orkat, jag har så mycket som tar energi just nu.
Nyår var jättejobbigt, och veckorna efter det också.

Jag känner ingen glädje.
Trots att jag har världens bästa vänner och kolleger, trots att jag fått ett nytt jobb, på stena line.
Det är kanske precis vad jag behöver.
Jobba på en båt med en massa änniskor omkring mig hela tiden, en vecka i sträck.
Utan att kunna komma hem till min tomma lägenhet och bara tänka på Niclas och gråta.
Mina dagar nu ser likadana ut, varhe dag.
Jag sover, jobbar och gråter.

jag önskar att man kunde sova bort allt.

Ja, min syser fick en liten Olle 24 Januari.
Världens finaste lilla Olle.
Och jag är nog världens stoltaste moster.
Det är skönt att det finns något som får en att orka ta sig upp varje morgon ur sängen iallafall.

Jag har precis vart hos tandläkaren oc lagat ett hål för första gången i mitt liv.
Mina läppar känns som dom är tre gånger större än vanligt av bedövningen.

Min mage är oftast inte särskilt snäll heller.
Ni vet hur hur det köänns när man har en stor klump i magen när man mår kasst.
Så känns det, och jag brukar lägga handen på magen och då känner jag den, en stor stenhård kula som rör sig därinne.
På riktigt alltså.
Känns inte helt okej.

Min chef hatar mig också, det känns fantastikt.

Men jag ska fixa det här. Jag ska det.
Men nu vill jag bara sova lite.

Det har varit jul.
Och stressigt.

Men nu är all julstress över och det känns skönt.
Det har varit en helt del depp också såhär i högtidstider.
Julen och nyår so är imorgon har dragit upp väldigt mycket känslor och minnen, frå tidigare år, när man inte var ensam.
Jag är så trött på att skriva och prata om det, men det är så överjävligt.
Min familj har en idé på vad jag skulle kunna göära, men det är dyrt, men iallafall helt utan piller.
Jag får se, men jag antar att det bara blir värre och man blir bara knäppare ju längre tiden går.

När jag tänker tillbaka på 2009 så känns det..inte bra.
Det har verkligen varit det värsta åreti mitt liv, trots många fina stunder och många underbara vänner har jag.
Men känslomässigt har jag aldrig varit så olycklig någonsin.
Jag önskar mig lite lycka till nästa år. snälla.

jag har den värsta träningsvärken på år och dar.
Jag har även julklappsångest.
Mindre än en vecka kvar.
Men det är skönt att ha lite annat att tänka på.
Jag har jobbat stängning nu i tre dagar för att få vara ledig fredag lördag söndag=)
jag älskar denna helgen i månaden.
Det ska bli lite av varje tänkte jag, glöggmys, utgång, julklappshandling på stan. Julbak.
Vi får se hur det går med mina planer.

ja, jag hade en personlig tränare på gymmet i onsdags, som la upp ett schema som passar mig.
Känns grymt bra, fats inte i benen, magen, axlarna, ryggen eller i nacken, inte just nu iallagall.

Önska mig lycka till!

jag älskar att titta på matlagningsprogram.
Maten ser nästan alltid så god ut och så blir man så inspirerad.
Inte av att laga den kanske, men att äta.
haha
jag är så dålig på det där med mat.

Nu äter jag knäckebröd med avocado och örtsalt.
Mums.
Och ser på kniven mot strupen.
Har ni tänkt på att den där kocken t.o.m har samma frisyr som Gordon Ramsey?
Det är faktiskt lite löjligt.

Jag har en granne som har en bäbis.
Som skriker ibland,
Jag hör den mest inne på toaletten, men också när dom är ute i svalen.
Det som skrämmer mig mest är antagligen att dom hör mig gråta oftare än jag hör deras lille bäbis.

Jag har en annan granne, som är död.
Han brukade alltid sitta ute med sin rullator.
Fast inte nu på vintern förståss (men jag är lite efter i tiden, jag tror fortfarande att det är typ septmeber)
I vilket fall brukade han alltid ramla så det var mssa blod i svalen, på golvet.
Niclas brukade alltid prata med honom när han var ute och rökte i somras.
Idag bröt dom upp hela hans lägenhet och slänge allt  en container.
Och det luktade citrus.

Känns som var jag än flyttar, så dör alltid en stackars ensam gubbe.
Som tomten på gården i Majorna.

jag har ont i halsen och känner att nu, nu kommer en riktigt jävlig förkylning, i can feel it.

Det hänger tre skönheter i min hall. En svart, en lila och en i brons. Klänningar alltså,som skriker efter att bli använda.
Min lägenhet luktar jorgubb.
jag har tränat på gymmet igår.
Har varit ledig i två dagar.
Men jag känner mig verkligen inte lyckligare någonstans.

ca en månad efter uppbrotter sa en klok person till mig, som damien rice säger i sina texter, att man kan nog inte riktigt komma över någon förrän man har träffat någon ny.
Då kändes det absurt, men jag tror att han hade väldigt rätt.

Jag drömmer om kärlek på nätterna.
Oftast är det N som ger mig all den där kärleken, ibland någon annan, som jag aldrig minns på morgonen.
Jag är ofta lycklig i drömmarna, bara för att bli olyckligare än vanligt när jag vaknar.
Ensam.
Den här ensamheten tar livet av mig snart.
jag har aldrig uppskattat ensamheten, och nu gör jag det nog mindre än någonsin.
För att vara ärlig har jag knappt ens rört någon av motsatt kön, en kram från en vän möjligtvis.
Inte mer. Och det svider och skriker i mig när jag tänker på honom och alla han har rört. som inte är jag.

Jag såg mig själv i en stor spegel på gymmet igår.
Och såg det ni antagligen ser.
En blek tjej med gråa påsar under ögonen.
Med spinkigiga seniga äckliga armar, med kläder som hänger över kroppen, som tält, fast dom är i minsta storleken.
Jag kände att jag aldrig ville se mig i spegeln igen.
Jag kände mig nästan alltid fin, med dig.
Nu, inte mer. Jag har fullkomligt tynat bort.

min lägenhet luktar jordgubb
men jag är fortfarande olycklig, och ensam.

jag hatar män, killar, pojkar.
Dom kan abslout vara trevliga att titta på, som t.ex Edward Cullen, som vi dregglade över igår på bio med fröknarna.
Men att träffa någon som Edward på riktigt är ju lixom, inte möjligt.
Den som jag älskade mest lämnade mig på ett sätt jag aldrig trodde att han skulle klara av, jag som tyckte att han var den snällaste underbaraste människa jag träffat någonsin, har straffat mig med det värsta av straffen.
Jag fattar att det inte är lätt för honom heller, hela göraslut-grejen.
Men att lova en massa saker, som vi kan gå på bio någon dag, vi kan vara vänner, vi kan höras ibland, på msn eller telefon, du ska fp bilderna från våran resa till stockholm.
Och sedan blocka mig på msn, inte svara på mail eller på telefon och helt enkelt låtsas att jag inte finns, utan att säga till mig först att det var så han ville ha det.

Och tydligen kan man inte ha nära killkompisar heller.
Det suger, men jag är ärligt talat väldigt besviken och rätt arg.
Vi var ute i helgen och jag fick ett av det värsta panikångestanfallen hittils, offentligt.
det var första gången och pga en jag trodde var min vän.
Jag tänker iallafall inte be om ursäkt över någonting.
Jag har ingen skyldighet till det här.
jag vet att jag är ett psykfall vissa dagar, men att jag överhuvudtaget går ut med mina vänner och har roligt är ett väldigt stort framsteg, och jag förstår inte hur en vän vill förstöra det för mig.

jag har äntligen vaccinerat mig också, blev inte sjuk, men jag har väldigt ont i armen och känner mig ganska handikappat och trött.
har jobbat 7-16 på jobbet mån-tis-ons och idag är jag äntligen ledig, och har tagit igen en sovmorgon.
trodde inte man kunde bli så trött.

idag ska jag på min lediga dag köpa lite förlängningsslddar för att få ingen julfeelingen här i min lägenhet med adventsljusstakar och annat mysigt.
och julklappar ska man väl försöka hitta några.
sedan ska jag, carro och cissi träna core på friskis.
Nu jävlar ska jag visa er att jag kan.

nu måste jag skynda mig.

Jag är bitter.
Så är det.

Allt på jobbet blir bara värre och värre hela tiden.
Jag orkar inte ens gå in på det jag är bara besviken och trött på allt.

var ute i helgen och det blev kanske inte som jag tänkt mig, men dt var trevligt ändå och jag träffade en gammal klasskompis och det var kul.

Han har inte haft influensan utan bara vart förkyld, och det gör mig ännu mer ledsen, faktiskt.
Jag har verkligen svårt att hantera det här, att han inte vill ha kontakt med mig.
För jag vill ju så gärna.
Och fy, ja, det gör ont. konstant. ont.


på fredag ska jag ha lite fest och jag hoppas att det kommer att bli kul.
Och att jag inte är för trött efter en lång jobbvecka,  vi får se.

Idag har jag städat köket och bett mor och far att handla lite till mig, pga mitt stressiga schema denna vecka.
jag har faktiskt lagat mat också, efter jobbet, så jag är väldigt stolt över mig själv.
Pasta med svamp/skinksås. mums

I helgen var jag också hos Helgus i borås.
det var också väldigt trevligt, men blev inte heller som vi trodde, på kvällen och så.


ja, nä, NU SKA JAG SLUTA jag är trött.