Emma - äm - gluten

Det gör så ont.
Det gör ont att andas, det gör ont att äta, det gör ont att sova.
Jag vet inte om jag klarar att leva utan dig.

Jag hoppas hela tiden på att jag ska vakna ur denna mardrömmen.
Men jag vet att han inte ångrar sig.
Han vill inte höra av mig alls:(

Jag kommer att dö. snart.
Jag vill nte,
Jag vill att du kommer tillbaka till mig nu

jag har bara vart ensam i några timmar.

Jag ser endast mörker framför mig.

Idag är jag ledig, jag såg verkligen fram emot att vara ledig efter 60timmars jobb på 8 dagar!
Men så blev det sådär tråkigt.
Vaknade upp ensam hos Niclas, utan frukost, utan toalettpapper och utan tvål och kände att nä,jag orkar inte, orkar inget.
satt och spelade spel på facebook, åt en pirog framför tv:n samtidigt som solen trålade utanför fönstret.

Sen fick jag nog och gick hem.
Ja jag gick hem, hela vägen, och det kändes så bra.
Jag var påväg över bron för att ta spårvagnen från Elisedal, kom dit och spårvagnen kom och jag fortsatte gå.
Solen sken ju, inget väntade på mig härhemma och jag behövde tänka.
3 spårvagnar och två bussar åkte förbi mig på vägen och det rörde mig inte i ryggen.
Fast jag hade sprungit som en galning i vanliga fall bara för att hinna med den där spårvagnen.

Jag spelade sims3 häromdagen i flera timmar utan att spara, sedan hängde sig datorn och allt försvann.
Jag blev så arg och besviken på mig själv, varför hade jag inte sparat?
Men på vägen hem så slog det mig att det kanske var undermedvetet, eftersom jag alltid trycker på sparaknappen varje halvtimma i mitt eget liv.
Jag tänker alltid två steg före och tackar oftast nej till plötsliga infall, såsom "ska du med ut ikväll?" när klockan redan är över åtta. eller "ska du komma hit och sova över efter jobbet om en timme?" och jag inte har med mig smink och linsgrejer till morgondagen!

Det känns lite som att jag gett upp.
De senaste två åren har jag gett upp mina drömmar och bara handlat med säkra kort.
Har inga som helst framtidsplaner och har ingen aning om vad jag vill göra av mitt liv.
Ingenting känns lockande och kommer jag på något för en stund är det alltid någon som säger
"det där kommer aldrig ge dig några jobb"
Jag kanske kommer förbli fattig och uttråkad då.

tänk om man vann 100 000kr/månaden i 25 år på Triss.
då hade man aldrig mer behövt jobba.
Fast ett jobb innebär ju iofs att man får träffa människor, kanske skaffa sig fler nära vänner, och det är ju trots allt människorna runtomkring som gör en lycklig, och inte pengarna.
Fast tänk om. 10 gånger mer i månadslön, hade iallafall inte jag tackar nej till.

Kanske ska jag ta lite fler promenader på egen hand, såhär mycket har jag inte hunnit tänka på flera månader.


Många kramar

Dagar med Carro blir oftast bra dagar.
Häromdagen lagade vi en fantastik middag, bestående av ugnslagad lax med sweetchilisås och honung, med potatis och hollandaisesås, kanske den godaste laxen jag ätit.



Idag har vi varit på Ullared och handlat skräp=)
Med Linn och Tina.



Min Garderob fick ett ansiktslyft  i form av Elvis, och en hel del filmer blir det alltid.
ja sen har jag köpt en massa mer saker som är bra att ha.


Innan stocholm och Niclas födelsedag för en vecka sedan idag var vi på loppis och jag gjorde några fynd.




Nu borde jag äta för jag är hungrig som en varg!

Såhär fin har min semester varit!

Idag är det den tredje fina dagen på min semester, och jag börjar jobba på Måndag.
Det hela känns ganska sorgligt, men skönt har jag haft det trots vädret.

Över helgen begav vi oss till Stockholm, jag Niclas, ndreas och hans nya flickvän Carro.
Gratis boende i Andreas Miljonärsmorbrors tvåvånings-tak-lägenhet med utsikt över Stockholm.
Och utanför var det gratis parkering på helger, så det mesta blev väldigt mycket billigare än vad man kunnat önska sig.
Och vilken resa sen, hehe
Bilturen dit tog ca 9½ h, fråga mig inte hur det gick till, kan ha berott på diverse vägkameror, matställen som hade slut på mat och ingen som hittar i stockholm city.


Första kvällen blev lite för mycket för mig=) Vi hamnade på Bernts Konserter, ett stort ställe som skulle vara kanon enligt folk vi frågade.
Dyrt som sjutton att gå in, men vi hade trevligt, och tequilan hade trevligt, i mig, ehm. Ja
Dagen efter var jag eh..trött=)
Vi hade tänkt ägna dagen åt bergochdalbanor på gröna lund, men vi nöjde oss med att titta på dom ifrån hamnen.
Kanske var lika bra!
Vi hann se lite pride-parad, gå runt i gamla stan, äta fantastisk mat på en grym restaurang på St: Eriksplan som hette "DalaNisse", gudomligt för oss glutenintolleranta, med maizenasåser och glutenfritt bröd till alla förrätter.
Sedan var vi ganska trötta och sega på kvällen, hade velat spela bowling eller liknande, men att fråga folk i sthlm visade sig vara väldigt svårt med tanke på att alla man frågade sa olika saker.
När vi hittade var det stängt.


Sista dagen var vi och shoppade och åt lite glass och så innan vi skulle bege oss hemmåt kl. 16 hade vi sagt.
Vi kom iväg 19.15.
Varför?
Jo jag ska berätta!

Jag kan ju börja med att berätta att Niclas bilradio inte stänger av sig automatiskt när man stänger av bilen, och eftersom Carro körde sista biten kan ni ju tänka ut själva vad som hände?
Och vad händer om man har på bilradion i tre dagar?
Bilbatteriet dör och man kan inte starta bilen!
Det var precis vad som hände.
ja, det var ju bara att börja fråga bilar som åkte förbi om dom hade startkablar.
De första fem hade inte det.
Sen kom det en som hade men som inte visste hur man gjorde, och vi knappt heller, Carro var den enda med lite koll.
40 minuter senare utan framgång bstämmer vi oss för att ta oss till närmaste bilmack för att köpa en bilbatteriladdare, men som jag har nämnt är det inte lätt att hitta nåt om man frågar folk på gatorna, men tillslut hittade vi en mack.
Hungrig och trött och..såg inget ljus i tunneln.
Dom hade inga laddare.
Och macken 500m bort hade inte det heller.
Ett nytt bilbatteri kostade 1600kr, vilket vi inte hade.
Några expertsamtal och en korv med mos senare bestämmer vi oss för att köpa startkablar och ge det ett nytt försök.
Vi åker tillbaka och hittar sveriges mest händige korvgubbe.
Han bara stängde ner kiosken, tog bilen och körde upp till våran bil och hjälpte oss.
Och han säger:
"Det är inte fel på batteriet, det är (....)som är paj, ni kommer inte komma hem idag, det finns inga mekaniker som är öppna på söndagar!"
Men han försökte iallafall med startkablarna, och bilen startar på en gång.
Det var en sån lättnad, jag trodde aldrig vi skulle komma hem.
Vi var hemma 00:30.
Det var stockholm det=)