Vill du spara? [Ja] [Nej]
Idag är jag ledig, jag såg verkligen fram emot att vara ledig efter 60timmars jobb på 8 dagar!
Men så blev det sådär tråkigt.
Vaknade upp ensam hos Niclas, utan frukost, utan toalettpapper och utan tvål och kände att nä,jag orkar inte, orkar inget.
satt och spelade spel på facebook, åt en pirog framför tv:n samtidigt som solen trålade utanför fönstret.
Sen fick jag nog och gick hem.
Ja jag gick hem, hela vägen, och det kändes så bra.
Jag var påväg över bron för att ta spårvagnen från Elisedal, kom dit och spårvagnen kom och jag fortsatte gå.
Solen sken ju, inget väntade på mig härhemma och jag behövde tänka.
3 spårvagnar och två bussar åkte förbi mig på vägen och det rörde mig inte i ryggen.
Fast jag hade sprungit som en galning i vanliga fall bara för att hinna med den där spårvagnen.
Jag spelade sims3 häromdagen i flera timmar utan att spara, sedan hängde sig datorn och allt försvann.
Jag blev så arg och besviken på mig själv, varför hade jag inte sparat?
Men på vägen hem så slog det mig att det kanske var undermedvetet, eftersom jag alltid trycker på sparaknappen varje halvtimma i mitt eget liv.
Jag tänker alltid två steg före och tackar oftast nej till plötsliga infall, såsom "ska du med ut ikväll?" när klockan redan är över åtta. eller "ska du komma hit och sova över efter jobbet om en timme?" och jag inte har med mig smink och linsgrejer till morgondagen!
Det känns lite som att jag gett upp.
De senaste två åren har jag gett upp mina drömmar och bara handlat med säkra kort.
Har inga som helst framtidsplaner och har ingen aning om vad jag vill göra av mitt liv.
Ingenting känns lockande och kommer jag på något för en stund är det alltid någon som säger
"det där kommer aldrig ge dig några jobb"
Jag kanske kommer förbli fattig och uttråkad då.
tänk om man vann 100 000kr/månaden i 25 år på Triss.
då hade man aldrig mer behövt jobba.
Fast ett jobb innebär ju iofs att man får träffa människor, kanske skaffa sig fler nära vänner, och det är ju trots allt människorna runtomkring som gör en lycklig, och inte pengarna.
Fast tänk om. 10 gånger mer i månadslön, hade iallafall inte jag tackar nej till.
Kanske ska jag ta lite fler promenader på egen hand, såhär mycket har jag inte hunnit tänka på flera månader.
Många kramar
Men så blev det sådär tråkigt.
Vaknade upp ensam hos Niclas, utan frukost, utan toalettpapper och utan tvål och kände att nä,jag orkar inte, orkar inget.
satt och spelade spel på facebook, åt en pirog framför tv:n samtidigt som solen trålade utanför fönstret.
Sen fick jag nog och gick hem.
Ja jag gick hem, hela vägen, och det kändes så bra.
Jag var påväg över bron för att ta spårvagnen från Elisedal, kom dit och spårvagnen kom och jag fortsatte gå.
Solen sken ju, inget väntade på mig härhemma och jag behövde tänka.
3 spårvagnar och två bussar åkte förbi mig på vägen och det rörde mig inte i ryggen.
Fast jag hade sprungit som en galning i vanliga fall bara för att hinna med den där spårvagnen.
Jag spelade sims3 häromdagen i flera timmar utan att spara, sedan hängde sig datorn och allt försvann.
Jag blev så arg och besviken på mig själv, varför hade jag inte sparat?
Men på vägen hem så slog det mig att det kanske var undermedvetet, eftersom jag alltid trycker på sparaknappen varje halvtimma i mitt eget liv.
Jag tänker alltid två steg före och tackar oftast nej till plötsliga infall, såsom "ska du med ut ikväll?" när klockan redan är över åtta. eller "ska du komma hit och sova över efter jobbet om en timme?" och jag inte har med mig smink och linsgrejer till morgondagen!
Det känns lite som att jag gett upp.
De senaste två åren har jag gett upp mina drömmar och bara handlat med säkra kort.
Har inga som helst framtidsplaner och har ingen aning om vad jag vill göra av mitt liv.
Ingenting känns lockande och kommer jag på något för en stund är det alltid någon som säger
"det där kommer aldrig ge dig några jobb"
Jag kanske kommer förbli fattig och uttråkad då.
tänk om man vann 100 000kr/månaden i 25 år på Triss.
då hade man aldrig mer behövt jobba.
Fast ett jobb innebär ju iofs att man får träffa människor, kanske skaffa sig fler nära vänner, och det är ju trots allt människorna runtomkring som gör en lycklig, och inte pengarna.
Fast tänk om. 10 gånger mer i månadslön, hade iallafall inte jag tackar nej till.
Kanske ska jag ta lite fler promenader på egen hand, såhär mycket har jag inte hunnit tänka på flera månader.
Många kramar
Kommentarer
Trackback
