Emma - äm - gluten

Idag är det den tredje fina dagen på min semester, och jag börjar jobba på Måndag.
Det hela känns ganska sorgligt, men skönt har jag haft det trots vädret.

Över helgen begav vi oss till Stockholm, jag Niclas, ndreas och hans nya flickvän Carro.
Gratis boende i Andreas Miljonärsmorbrors tvåvånings-tak-lägenhet med utsikt över Stockholm.
Och utanför var det gratis parkering på helger, så det mesta blev väldigt mycket billigare än vad man kunnat önska sig.
Och vilken resa sen, hehe
Bilturen dit tog ca 9½ h, fråga mig inte hur det gick till, kan ha berott på diverse vägkameror, matställen som hade slut på mat och ingen som hittar i stockholm city.


Första kvällen blev lite för mycket för mig=) Vi hamnade på Bernts Konserter, ett stort ställe som skulle vara kanon enligt folk vi frågade.
Dyrt som sjutton att gå in, men vi hade trevligt, och tequilan hade trevligt, i mig, ehm. Ja
Dagen efter var jag eh..trött=)
Vi hade tänkt ägna dagen åt bergochdalbanor på gröna lund, men vi nöjde oss med att titta på dom ifrån hamnen.
Kanske var lika bra!
Vi hann se lite pride-parad, gå runt i gamla stan, äta fantastisk mat på en grym restaurang på St: Eriksplan som hette "DalaNisse", gudomligt för oss glutenintolleranta, med maizenasåser och glutenfritt bröd till alla förrätter.
Sedan var vi ganska trötta och sega på kvällen, hade velat spela bowling eller liknande, men att fråga folk i sthlm visade sig vara väldigt svårt med tanke på att alla man frågade sa olika saker.
När vi hittade var det stängt.


Sista dagen var vi och shoppade och åt lite glass och så innan vi skulle bege oss hemmåt kl. 16 hade vi sagt.
Vi kom iväg 19.15.
Varför?
Jo jag ska berätta!

Jag kan ju börja med att berätta att Niclas bilradio inte stänger av sig automatiskt när man stänger av bilen, och eftersom Carro körde sista biten kan ni ju tänka ut själva vad som hände?
Och vad händer om man har på bilradion i tre dagar?
Bilbatteriet dör och man kan inte starta bilen!
Det var precis vad som hände.
ja, det var ju bara att börja fråga bilar som åkte förbi om dom hade startkablar.
De första fem hade inte det.
Sen kom det en som hade men som inte visste hur man gjorde, och vi knappt heller, Carro var den enda med lite koll.
40 minuter senare utan framgång bstämmer vi oss för att ta oss till närmaste bilmack för att köpa en bilbatteriladdare, men som jag har nämnt är det inte lätt att hitta nåt om man frågar folk på gatorna, men tillslut hittade vi en mack.
Hungrig och trött och..såg inget ljus i tunneln.
Dom hade inga laddare.
Och macken 500m bort hade inte det heller.
Ett nytt bilbatteri kostade 1600kr, vilket vi inte hade.
Några expertsamtal och en korv med mos senare bestämmer vi oss för att köpa startkablar och ge det ett nytt försök.
Vi åker tillbaka och hittar sveriges mest händige korvgubbe.
Han bara stängde ner kiosken, tog bilen och körde upp till våran bil och hjälpte oss.
Och han säger:
"Det är inte fel på batteriet, det är (....)som är paj, ni kommer inte komma hem idag, det finns inga mekaniker som är öppna på söndagar!"
Men han försökte iallafall med startkablarna, och bilen startar på en gång.
Det var en sån lättnad, jag trodde aldrig vi skulle komma hem.
Vi var hemma 00:30.
Det var stockholm det=)