Emma - äm - gluten

Jag hatar mitt jävla liv.
Jag har inga drömmar, jag tycker ingenting är roligt längre.
jag har inga fritidsintressen.
jag hatar mitt jävla skitjobb, jag har dålig lön, och pissiga arbetstider.
Men jag ska vara glad, jävligt glad att jag har ett jobb, att jag är ledig två helger i månaden.
Det är ju fantastiskt, Jag ska inte klaga, nej för gör jag det, då kanske jag riskerar att inte ha mitt jobb kvar så länge till.

Jag försökte att inte klaga, att lägga upp det på ett bra sätt, men dte hjälpte inte.
här ska inte fås några förmåner, du har inte rätt till ett liv utanför jobbet, Du ska vara glad, at du har lediga helger överhuvudtaget, din jävla gnällapa.
Och tro inte att vi kommer anstränga oss för att du ska få vara med på personalfesten, du stänger ju, nån måste ju göra det, att du råkar gör det varje gång vi gör nåt för dricksen är ju synd, men så är det i livet.
Tro inte att du ska få vara lycklig.
Varför ska jag ställa upp på dom hela tiden för?
För att det ska gå bra för företaget, men jag? jag ska jobba och slita för ingenting.
Jag kommer aldrig att bli månadens medarbetare, aldrig få beröm, aldrig vara dn som folk säger har gjort nåt bra.'
Jag är inte bra.

Den jag älskar har lämnat mig. den enda som fick mig att känna mig betydelsefull och viktig.
Den som kunde trösta mig mär jag var ledsen, gör mig nu mer ledsen än något annat.
Jag hatar mig jävla skitliv.

Jag hatar mig mage, som aldrig funkar som den ska, och det beror såklart på mitt jävla skitjobb som gör att jag varken hinner andas eller äta som jag borde.

FAN