You don't know how lovley you are!
Jag sitter i min soffa och lyssnat på coldplay, like old times.
Jag borde ha gått ut för länge sedan,men jag har ingen att sällskapa med
och så är jag är lite irriterad för jag har spenderat den senaste timmen åt att leta eftyer min häftapparat!
Den är spårlöst försvunnen.
Det är så typsikt att en sån grej som man nästan aldrig använder som alltid ligger och skräpar försvinner när man väl behöver använda den!
Min lägenhet är inte så stor heller s jag förstår inte vart den kan vara!
Jag hade bestämt mig för att gå ut på stan idag och söka jobb
Alla papper var färdiga, jag har duschat och gjort mig fin,
fönat och plattat håret i en timma och t.o.m filat fötterna!
Och nu kan jag inte inte häfta ihop mina CV med mina personliga brev och nu känns det inte lönt.
Dessutom är klockan redan över två.
Sjutton också.
Imorse blev jag väckt av ett gäng hantverkare som skulle fixa nåt med fönstrerna.
Det slutade med att dom gjorde sönder en rullgardin!
Jävla hantverkare!
Jaja, han fixade det iallafall, men mina lampor satte dom inte upp igen..inte så bra eftersom de är dom enda lamporna jag har för tillfället.
det kommer vara kolsvart när jag kommer hemikväll..
Jag är kär också..sådär så att det värker i hela kroppen, eftersom han inte är här hos mig,utan låångt lpngt borta i Los Angeles.
Han loggade in på facebookchatten imorse så jag fick prata lite med honom.
Jag kan inte förstå vilken tur jag har.
Efter alla bottennapp och alla ensamma deppiga stunder har jag hittat någon som är för bra för att vara sann.
Jag vet att det låter klyschigt och jag vet att jag har retat mig på andra som håller å och skriver om hur lyckliga dom är och massa trams.
Men när vi pratade imorse grät jag som ett barn.
Kunde inte hejda tårarna när han skrev det han skrev.
Thomas är inte en person som missbrukar fina ord precis, även om jag vet och känner att han tänker dom.
Nu menar jag absolut inte att det är något negativt, för han är väldigt känslosam och romantisk, men inte på ett överdrivet sätt!
jag vill inte utlämna konversationen men jag kan citera det han skrev innan han loggade ut
"ävem om jag inte alltid säger det så är det ändå sant å jag menar det verkligen. du är den vackraste å bästa som hänt mig puss gonattt baaabe"
Och detta var inte det jag börjde gråta av!
20 dagar kvar, snart har halva hans resa varit, men jag vill att han kommer hem nu.
Jag har aldirg saknat såhär mycket!
Nu ska jag nog ändå åka in till stan, behöver äta nåt och sen ska jag träffa Carro och åka till Mini för frökenmys!
Det är precis vad jag behöver just nu!
Fröknarna <3
Jag borde ha gått ut för länge sedan,men jag har ingen att sällskapa med
och så är jag är lite irriterad för jag har spenderat den senaste timmen åt att leta eftyer min häftapparat!
Den är spårlöst försvunnen.
Det är så typsikt att en sån grej som man nästan aldrig använder som alltid ligger och skräpar försvinner när man väl behöver använda den!
Min lägenhet är inte så stor heller s jag förstår inte vart den kan vara!
Jag hade bestämt mig för att gå ut på stan idag och söka jobb
Alla papper var färdiga, jag har duschat och gjort mig fin,
fönat och plattat håret i en timma och t.o.m filat fötterna!
Och nu kan jag inte inte häfta ihop mina CV med mina personliga brev och nu känns det inte lönt.
Dessutom är klockan redan över två.
Sjutton också.
Imorse blev jag väckt av ett gäng hantverkare som skulle fixa nåt med fönstrerna.
Det slutade med att dom gjorde sönder en rullgardin!
Jävla hantverkare!
Jaja, han fixade det iallafall, men mina lampor satte dom inte upp igen..inte så bra eftersom de är dom enda lamporna jag har för tillfället.
det kommer vara kolsvart när jag kommer hemikväll..
Jag är kär också..sådär så att det värker i hela kroppen, eftersom han inte är här hos mig,utan låångt lpngt borta i Los Angeles.
Han loggade in på facebookchatten imorse så jag fick prata lite med honom.
Jag kan inte förstå vilken tur jag har.
Efter alla bottennapp och alla ensamma deppiga stunder har jag hittat någon som är för bra för att vara sann.
Jag vet att det låter klyschigt och jag vet att jag har retat mig på andra som håller å och skriver om hur lyckliga dom är och massa trams.
Men när vi pratade imorse grät jag som ett barn.
Kunde inte hejda tårarna när han skrev det han skrev.
Thomas är inte en person som missbrukar fina ord precis, även om jag vet och känner att han tänker dom.
Nu menar jag absolut inte att det är något negativt, för han är väldigt känslosam och romantisk, men inte på ett överdrivet sätt!
jag vill inte utlämna konversationen men jag kan citera det han skrev innan han loggade ut
"ävem om jag inte alltid säger det så är det ändå sant å jag menar det verkligen. du är den vackraste å bästa som hänt mig puss gonattt baaabe"
Och detta var inte det jag börjde gråta av!
20 dagar kvar, snart har halva hans resa varit, men jag vill att han kommer hem nu.
Jag har aldirg saknat såhär mycket!
Nu ska jag nog ändå åka in till stan, behöver äta nåt och sen ska jag träffa Carro och åka till Mini för frökenmys!
Det är precis vad jag behöver just nu!
Fröknarna <3
