Ett möte
Jag har fantiserat om det här mötet så många gånger det senaste året.
Jag visste ju att jag skulle springa på dig tids nog, Göteborg är inte tillräckligt stort.
Jag har haft x antal scenarier i huvudet, hur det skulle gå till, vad DU skulle säga, vad JAG skulle säga.
Det fanns inte på kartan att det var såhär det skulle vara.
Jag satt på vagnen påväg hem efter ett stängningspass på Fröken Olssons kafé.
Jag hade under dagen slungats tillbaka till den tiden där jag jobbade heltid där.
Ångesten var tillbaka lite smått och tankarna jag hade under förra hösten och vintern fanns där nu med.
Ni vet när man hör en låt och kommer att tänka på ett tillfälle när ni hörde den där låten som man minns väldigt skarpt och man börjar känna precis samma känslor som man kände då, och börjar tänka samma tankar man hade då.
så känner jag av att jobba på fröken olsson.
När jag gör espressokaffe får jag samma tankar jag tänkte under förra hösten, när jag mådde som sämst.
Eller när jag sopar golven, eller väntar på en micro, ja ni fattar.
En gammal stammis jag dejtade i mars dök upp från ingenstans och tog påtår på sitt kaffe.
Ångestmoment.
Detta satt jag och tänkte på på vagnen när han dök upp, men sin tjej.
Han var kanske tio kg mindre och hade bakåtkammat hår(?)
han hade svart jacka, jeans och den där väskan jag hjälpte honom att köpa.
Först kände jag ingenting, tror inte jag fattade att han stod där, 5 meter ifrån mig.
Jag har inte sett eller hört något från människan sedan i oktober.
Så vände han sig om och såg mig rakt in i ögonen under ca 5 sekunder.
För att sedan vända sig om igen, utan en min och börja gulla med sin tjej, som sedan sneglade på mig tills dom gick av vagnen på Elisedal, 10 minuters promenad från hans lägenhet i kallebäck.
Jag visste att du kunde sjunka lågt, men såhär lågt?
Inte ens en min, en vink, ingenting, som om han aldrig sett mig förut?
Du är tamigfan patetisk.
jag hoppas att du skäms, ditt jävla svin.
jag är fruktansvärt upprörd och besviken på ditt beteende.
Efter ett 2½långt förhållande, till att vara någon du inte ens hälsar på!?
Du måste verkligen avsky mig.
Jag mår illa!
Jag visste ju att jag skulle springa på dig tids nog, Göteborg är inte tillräckligt stort.
Jag har haft x antal scenarier i huvudet, hur det skulle gå till, vad DU skulle säga, vad JAG skulle säga.
Det fanns inte på kartan att det var såhär det skulle vara.
Jag satt på vagnen påväg hem efter ett stängningspass på Fröken Olssons kafé.
Jag hade under dagen slungats tillbaka till den tiden där jag jobbade heltid där.
Ångesten var tillbaka lite smått och tankarna jag hade under förra hösten och vintern fanns där nu med.
Ni vet när man hör en låt och kommer att tänka på ett tillfälle när ni hörde den där låten som man minns väldigt skarpt och man börjar känna precis samma känslor som man kände då, och börjar tänka samma tankar man hade då.
så känner jag av att jobba på fröken olsson.
När jag gör espressokaffe får jag samma tankar jag tänkte under förra hösten, när jag mådde som sämst.
Eller när jag sopar golven, eller väntar på en micro, ja ni fattar.
En gammal stammis jag dejtade i mars dök upp från ingenstans och tog påtår på sitt kaffe.
Ångestmoment.
Detta satt jag och tänkte på på vagnen när han dök upp, men sin tjej.
Han var kanske tio kg mindre och hade bakåtkammat hår(?)
han hade svart jacka, jeans och den där väskan jag hjälpte honom att köpa.
Först kände jag ingenting, tror inte jag fattade att han stod där, 5 meter ifrån mig.
Jag har inte sett eller hört något från människan sedan i oktober.
Så vände han sig om och såg mig rakt in i ögonen under ca 5 sekunder.
För att sedan vända sig om igen, utan en min och börja gulla med sin tjej, som sedan sneglade på mig tills dom gick av vagnen på Elisedal, 10 minuters promenad från hans lägenhet i kallebäck.
Jag visste att du kunde sjunka lågt, men såhär lågt?
Inte ens en min, en vink, ingenting, som om han aldrig sett mig förut?
Du är tamigfan patetisk.
jag hoppas att du skäms, ditt jävla svin.
jag är fruktansvärt upprörd och besviken på ditt beteende.
Efter ett 2½långt förhållande, till att vara någon du inte ens hälsar på!?
Du måste verkligen avsky mig.
Jag mår illa!
Kommentarer
Trackback
