Emma - äm - gluten

Jag har en granne som har en bäbis.
Som skriker ibland,
Jag hör den mest inne på toaletten, men också när dom är ute i svalen.
Det som skrämmer mig mest är antagligen att dom hör mig gråta oftare än jag hör deras lille bäbis.

Jag har en annan granne, som är död.
Han brukade alltid sitta ute med sin rullator.
Fast inte nu på vintern förståss (men jag är lite efter i tiden, jag tror fortfarande att det är typ septmeber)
I vilket fall brukade han alltid ramla så det var mssa blod i svalen, på golvet.
Niclas brukade alltid prata med honom när han var ute och rökte i somras.
Idag bröt dom upp hela hans lägenhet och slänge allt  en container.
Och det luktade citrus.

Känns som var jag än flyttar, så dör alltid en stackars ensam gubbe.
Som tomten på gården i Majorna.

jag har ont i halsen och känner att nu, nu kommer en riktigt jävlig förkylning, i can feel it.

Det hänger tre skönheter i min hall. En svart, en lila och en i brons. Klänningar alltså,som skriker efter att bli använda.
Min lägenhet luktar jorgubb.
jag har tränat på gymmet igår.
Har varit ledig i två dagar.
Men jag känner mig verkligen inte lyckligare någonstans.

ca en månad efter uppbrotter sa en klok person till mig, som damien rice säger i sina texter, att man kan nog inte riktigt komma över någon förrän man har träffat någon ny.
Då kändes det absurt, men jag tror att han hade väldigt rätt.

Jag drömmer om kärlek på nätterna.
Oftast är det N som ger mig all den där kärleken, ibland någon annan, som jag aldrig minns på morgonen.
Jag är ofta lycklig i drömmarna, bara för att bli olyckligare än vanligt när jag vaknar.
Ensam.
Den här ensamheten tar livet av mig snart.
jag har aldrig uppskattat ensamheten, och nu gör jag det nog mindre än någonsin.
För att vara ärlig har jag knappt ens rört någon av motsatt kön, en kram från en vän möjligtvis.
Inte mer. Och det svider och skriker i mig när jag tänker på honom och alla han har rört. som inte är jag.

Jag såg mig själv i en stor spegel på gymmet igår.
Och såg det ni antagligen ser.
En blek tjej med gråa påsar under ögonen.
Med spinkigiga seniga äckliga armar, med kläder som hänger över kroppen, som tält, fast dom är i minsta storleken.
Jag kände att jag aldrig ville se mig i spegeln igen.
Jag kände mig nästan alltid fin, med dig.
Nu, inte mer. Jag har fullkomligt tynat bort.

min lägenhet luktar jordgubb
men jag är fortfarande olycklig, och ensam.